[edit: texten är ändrad 8 april 2008, om Sigma och motljus] Jag hade olusten att häromdagen läsa testet av SD14 i tidningen Kamera & Bild, en artikel skriven av chefsredaktören Magnus Frödenberg. Jag känner mig tvungen att gå i svaromål för Sigmas räkning, då vi som är ägare av kameran är så få. Artikeln känns helt enkelt inte rättvis.
Det står bland annat om SD14s upplösning:
Lite slarvigt kan man säga att kameran har cirka 14 miljoner pixel (4,6 x 3). Modellnamnet liksom marknadsföringen antyder en upplösning på 14 megapixel, men det är inte sant.
Och principen bakom “bayern” förklaras så här:
En vanlig kamera som Eos 30d har alla sina pixlar i samma plan. Var tredje pixel ser rött, grönt respektive blått. Med hjälp av smart programmering gissar kameran vilka pixlar som ska ha vilken färg. aa-filtrets utsmetning underlättar gissningen. Tekniken fungerar väl i dag, men kräver att bilderna skärps upp i efterhand.
Då borde det samtidigt stå (i alla fall när de säger att 14MP inte är sant) att Canon EOS 30D har 2MP röda, 2MP blå pixlar samt 4MP gröna som den smetar ihop så att den kan urskilja vad som skall vara vad. Sigman har 4.6MP av röda, 4.6MP av blå samt 4.6MP av gröna pixlar.
Jag rekommenderar “bayern” vana att ladda hem något av mina RAW-paket. Bilden av bilden som beskrivs i artikeln är inte representativ för hur resultatet blir. Att bilden “smetas ut” för att underlätta gissningen av färger och att bilden behöver skärpas upp låter för mig som något som inte borde vara speciellt bra och önskvärt. (vi älskar väl alla uppskärpta bilder?) Jag noterar även att du tar bilder i Jpeg formatet, vilket tyvärr Sigma har lyckats dåligt med. Jag är ganska säker på att du skulle märka rejäl skillnad om du använde dig av RAW. 
Vad handlade den där sista bilden om? Den i motljus och med texten: “Motljus är ett problem för Sigma SD14″. Det är riktigt tråkigt avslut på artikeln som liksom understryker att kameran nog måste vara riktigt kass. Jag måste säga att jag inte riktigt förstår vad objektivets kvalitet har att göra med SD14 som kamera.
[EDIT Efter att ha använt Sigmas nya lilla DP1a så har jag märkt att det runda mönster som syns på bilden som Frödenberg hänvisar till i sin artikel måste komma sig av det UV-filter som ligger strax innanför optiken. Jag har själv aldrig sett något liknande med min SD14 men väl med min DP1. Speciellt om jag råkat ta en bild direkt i solen. [/edit]Inledningsvis står det att kameran passar för landskaps- och porträtt fotografer (jag håller med! även om listan kan göras längre) men inget om varför den är bättre och läsningen som började så bra slutar i mycket lite. Visst, slutaren är härlig och fattningen är skön. Men?
Det står också:
Autofokusen har bara tre autofokuspunkter och menyerna är minst sagt krångliga.
Den har fem punkter (tryckfel?!). Menyerna? Mycket mer rättframt än så blir det inte. Alla alternativ är på en och samma sida! Du som gillar EOS 30D borde väl gilla att alternativen plötsligt är så få! :) Det enda du behöver tänka på är att sätta den på dagsljusvitbalans och sätta kameran i RAW – sedan kan du glömma menyn! (det gör jag).
Kör sedan Lightroom som rådatauppräknare (vad vackert det låter på svenska, inte) så får du ut än mer av de fina färger och härliga detaljer som kameran är kapabel till. Jag bjuder gärna på en kopp kaffe om du ville sitta med mig framför min dator och titta lite närmre. :) (gäller alla som är intresserade)
Jag ser inga trevliga exempel på hur löv (gärna färgrika) tecknas eller en grupp härliga grässtrån.. oh well. Kanske en studiobild med hårsvall?! Och en på skinn? Kanske på lite fina tyger? (gärna med blandade färger och mycket detaljer) :D – listan blir lång! – Kanske något annat än en fasad tagen i JPEG-HI läget? Sigma skulle aldrig ha lagt in Jpeg alls, folk kan ju göra misstaget att använda det. Jag för min del använder endast RAW – kameran blir varken snabbare eller långsammare av det – bilderna blir större, men det är det värt!
Jag får brev dagligdags från människor runt om i Världen som bytt till Sigma från Canon / Nikon eller annan och de är uppriktigt begeistrade över den nya kvalitet som de upplever (inte i alla situationer dock). Senast igår från en matfotograf som sa att han äntligen fick bilder som fick det att vattnas i munnen. Han använde en EOS 5D tidigare som han säger gav plastiga bilder.
Oh, en sak till! I princip alla Canongluggar går att enkelt göra om till Sigmas fattning. Du gör det enkelt själv med en liten stjärnskruvmejsel. Du behåller alla funktioner utom IS! (ja, du behöver slakta ett sigmaobjektiv) Och Pentaxkonverter för M39 skruvoptik har funnits billigt sedan SD9ans tider och funkar utmärkt för 1000-tals gluggar. Jag har själv ett Nikon 50 1.4 som jag använder titt som tätt. Dock utan AF.
Ja, det var väl allt. Jag läste “Digitalfoto för alla” som hade en betydligt sämre artikel. Ett litet svar till den: En fotograf i Göteborg bytte för några dagar sedan från sin Nikon D80 (som vann testet) till Sigma SD14. Som tur var så läste han inte artikeln innan bytet. Phu! Och vet du? Han är riktigt nöjd! Vi var ute igår och han ler mest hela tiden, speciellt framför datorn senare på kvällen. För SD14′s LCD är inte det bästa som hänt kameravärlden tyvärr.
PS. Jag har haft mina bilder med på flertalet utställningar runt om i världen bl.a. på Photokina 2004 / 2006, PMA 2004 – 2007 samt en del i HongKong, Beijing, Shangai och Kunming. Den största bild för utställning var på Photokina 2004 – den var dubbel A0′a. På övriga utställningar så har A0 samt A1 varit vanligare. Styrkan med trelagersteknik är att resultatet är filmlikt. Du kan enkelt förstora utan att det ser “digitalt” ut (på samma sätt som du kan med 35mm film). Visst, du får knappast fler detaljer ju större du gör det, men det håller! Och det ser fortfarande fint och helt ut. Och undvik gärna Genuine Fractals, passar inte Sigma-bilder – Qimage är betydligt bättre. DS